Torsdag 19 september

12. Arbetarsång

Klockan ringer panik allt känns tungt
Ryggen värker trots att dagen den är ung
Jag vill ej dit men inget val
Visslan kallar ser skorstenar spy
Genom grinden då en ny dag ska gry
Ett larm om ett sån som kväver tal

Maskiner vrålar kugg hugger i
När planer krossats av industri
Blå låga bländar fogar stål till stål
Att bryta upp några få förmår

Röken stiger fram tar steg mot betong
Ser ej slutet denna dag ter sig lång
Fabrikens band det löper på
Jobba hårt kräva fullt på sitt fat
Bistra tider dekadens föder hat
Framtids drömmar man ej kan nå

För här inne stannar tiden
Här inne känns en dag som år
För här blir tidens linje vriden
En klocka styr som sällan slår

Kämpar på och slutet jag ser
Cyklar hem där i gatlampor sken
Nu fattas fyra dar till helg
Tiden rullar dagar tränger sig fram
Längtar bort till en ölstuga varm
Hör korks salut från kall butelj

Helgen landar o allt kändes bra
Likt brev kom söndag jag vill ej tillbaks
Tips blev nit för mig igen
Klockan ringer panik allt känns tungt
Ryggen värker trots att dagen den är ung
Är det nåt som känns igen min vän

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1