Torsdag 19 september

7. Den nya pesten

Vi såg framtid fly i vinden den for en kuslig natt
För alltid och för evigt allt lämnades dött och svart
Vi såg drömmar dö och blekna ett folk som bet sin egen hand
Generationernas arv till ända allt bespottat satt i brand

En ny tids pest drar förbi
Bland hopp och minnen här står vi
Vakna ögon ser synder och ber
Till hand som tar mer än den ger
Den tar mer än den ger

Ett tolkat budskaps dunkel bland ord som svävar löst
Nya horders tankar ett språk ter sig snart förstörd
Det nya kräver anor inget gott i spåret följs
De ungas tungor fladdrar när de nya idealen höjs

Se blixt från ovan mot natten styr
Stormen vaknar det glöder och gryr
Den sista dagens enda timma
Vårt allt försvann i rök och dimma
Nu väntar inget nu väntar allt
VÅrt allt försvann nu öde och kallt
Döda Drömmar ruiner och sten
Vinden piskar över märg och ben

Blev jagade som vargar förpassas till reservat
Bevakade och slagna här föds inget än blott hat
Kan vinden åter vända kan frö sås om på nytt
Kan allt det ruttna växa när tiden snart har flytt

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1