Tisdag 20 augusti

4. Själaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av präst vigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går

Under mylla i orolig vila vinden viskar vart färden sig bär:
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn

Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar så levande varm
jag ska ge av min kropp igen!

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1