4. Dödens parad

Bland gravsten och mörker i rännsten bland as
På väg ner i intet går dödens parad
Mardröm för evigt en svart slutstation
För alltid löd dömen över vår legion
Bland härjande eldar känn svavel o stank
Här föddes hatet vår godhet försvann
Så djupt under ytan på mödosam stig
Vad för oss framåt i befrielsens krig

Så dyster och ödsligt allt slitet och tärt
God byggdes grunden av sjöfart och svärd
Men rötterna ruttnar år blir till år
Och dimman den tätnar men ingen förstår

Men glömda visor börjar höras igen
Men bud om den enda sanningen
Ser ni igenom rökridån
Den ene tar den andra längta få
Den perfekta världen så svår och nå
Vem lämnar över vem består
Så tvistade de lärde genom år av ingenting
Vem ägde svar till gåtan tro sig se fast ögat blint
Vi såg allt ni drömde vad bestod vad tyna bort
Vi stod kvar på marken ni brände kojor byggde slott