12. Ensamma steg

Ensamma steg på en stig i en skog
Han hörde skratten bakom sig
Han visste hur dom pratade han visste hur dom log
Han tänkte stilla dom pratar nog om mig

En tår föll från hans öga så vått
Hans fula hand fångade upp den
Slagen och spottet i ansikte han fått
Men en plan han listigt hade på känn

Krossat hjärta och hårda slag
Blodet rann så rött från hans kropp
Dom jävlarna skulle få smaka på hämnden en dag
Han lovade inför himlen att aldrig ge upp

Att kämpa var hans levebröd
Hans liv kanske var till ända
Skulle detta bli en dyster död
Eller skulle livet vända

En man så ståtlig i den nya staden kom
Kvinnorna de stodo vackra bredvid
På krogen bjöd han alla männen på rom
Tiderna förändras från svunnen tid
Att hans finender nu fått vila och ro
Var något som han njöt utav
I folkets minnen fanns han nu kvar
Nu lever han utan kval
Ja nu lever han utan kval
Han lever utan kval