3. Mitt slott

Hurra min vän kom in min frände, se på mitt slott.
De är kantrat av höga berg, och ängder som de sått.
Jag älskar det med hjärtat mitt, det som jag får ha.
Med nu nalkas det än en holmgång här vad är det du vill ha?

Min far mig lärt av fäders vett, då aldrig vända rygg.
Din själ ditt slit din framtid vigd, din slott ditt enda skydd.
Jag väntar mig ett rikt liv här mitt slott skall ingen få.
Se mitt slotts symbol vajar än, präktigt gul och blå.

Jag vaknar vackert morgonstund, av horn och kulningssång.
Ty det saknar sten uppå mitt slott, för ondskan ter sig vrång.
Med svärd i hand jag lärt mig slå, ondskan till sitt hål.
Lyssnen opp och framtid gå mot avgrundens vrål!

Mitt slott mitt hem mitt sanna land, ett arv de trötta glömt.
Ty inte jag då jag bär det här, i hjärtat hårt och ömt.
I sakta mak i fäders spår dess mod vi återfå,
vad hjältars skuggor tagit kraft och låt oss framåt gå.